Idag har vi varit tvungna ett efter 9 månaders åkande till veterinären fått ge upp. När naturen ger hästar fysiska hinder till att användas måste man till slut ge upp.
Det har blivit min lott i livet att hålla i grimskaftet när de tar sina första steg i trapalanda och det är så fruktansvärt tungt. Samtidigt är jag oerhört tacksam att man kan få ge dem ett avslut hemma och inte i någon främmande miljö hur tungt det än må vara.
Dessa två hästar har genom åren gett oss måna skratt, tårar och erfarenheter. Skulle jag byta en dag av det? Nej. Men att hjärtat blöder är det ingen tvekan om.
Algot var vårt svarta får, den där hästen som skiljde sig så enormt från de andra. Så rädd om sig i inridningen att det fick ta ett år med hjälp av Jenny, inhoppad som fyraåring av Felicia. Men jag har ridit honom och jag hade verkligen tänkt mig en full tävlingssesong på honom men så blev det inte.
Wilgot ja min älskade Wilgot. Han var den där supersnälla hästen redan från början. Jag red in honom när jag var gravid, visade honom på treårstestet gravid och den första häst min son red på. Han har alltid gjort så gott han kunnat och alltid velat vara till lags. Han har alltid haft en svår form och jag har många gånger dragit mitt hår för att det inte varit lätt men så älskad han varit. Dennis har alltid sagt att det var hans häst. och på sätt och vis har det ju varit så, de har ju följt varandra sedan Dennis låg i min mage.
På båda dessa underbara hästar finns massa film och bilder här på sidan man jag kände ändå att jag ville göra ett bildspel på dem var. Ja det tar en stund men jag behövde detta så håll till godo...
Vill först och främst säga att vi är sååå nöjda över vår kille. Han är bäst även om domaren inte tyckte det alls....
Den kritiken som han fick blev vi ganska förvånade över. Nu tänker jag dock släppa det och gå vidare. Han är och kommer alltid vara en stjärna i mina ögon! Här är en film från gångarterna i alla fall. Hoppningen kommer nog i morgon.
I dag var jag ledig från jobbet så då passade vi på att boka in ett hopp-pass för Alfons med Felicia. Av olika omständigheter var det ett par veckor sedan han hoppades sist men det var inget man märkte av i dag. Han var från början helt med på noterna om vad som väntade och det syntes tydligt att han saknat det. Något som också var väldigt roligt att se var att han blivit mycket starkare i sina bakben vilket resulterat i ett starkare avstamp! Höjden har han absolut inga problem med och han är inte särskilt tittig på hindrena heller :-)
Förhoppningsvis blir det ett nytt pass i början på nästa vecka igen. Dessutom är tanken att han ska få göra sin hopptävlingsdebut i maj när Tosseryd anordnar en lokal hopptävling.
I förmiddags åkte vi med Alfons till Tosseryd för att passa på att rida när deras dressyrstaket stod uppe. Eftersom Alfons aldrig varit ute på tävling än passar vi på att miljöträna när chansen fanns. I början när jag gick runt med honom och skritta fram var han lite småspänd över det vita staketet men ändå inte så farligt! Efter några minuter kände jag att han vant sig lite och inte tyckte de var så konstigt. Gabbe hoppade upp och red och vi båda tyckte att han var fin från början, fortfarande lite spänd bara. Fokuseringen för dagens pass var att få honom så avslappnad som möjligt och inte kräva så mycket. Bara ha en god bjudning och att han skulle vara lyhörd för skänkeln - och det var han så vi var jättenöjda med honom.
Igår kom Felicia och hoppade Alfons. Den hästen kan man inte än älska. Inte hoppad på två veckor och sedan hoppar som han aldrig gjort annat. Felicia tyckte att det var dags att prova en liten serie så det gjorde vi. Det är ju ändå typ bara 6e gången han hoppas.
Det var många hästar i ridhuset idag men han var förvånansvärt avslappnad och gjorde allt Felicia bad honom om. Idag fick han även prova att hoppa vattenmatta och plank för första gången och som han gjorde det! Han tittade lite första gången på vattenmattan och när Felicia sedan bad att han skulle hoppa ändå så gjorde han det! Så stolt över honom!
Igår efter att våra småkillar hade varit och hoppat var det Cornetts tur. Hon fick ett pass på töm och va hon var laddad! Väldigt kul när hon är det då hon normalt sätt brukar ta minst 10 min att få igång gasen på. Idag var det dock inte så, hon var fram för tömmen och nästan lite väl taggad så ibland hade jag svårt att få henne dit jag ville. Nu ska vi träna på så vi kan göra lite mer avancerade saker. Igår vart det bara lite småöppnor och skänkelvikningar, dock våra första skänkelvikningar i trav så det var jag väldigt nöjd med !
Här är en liten film, fick dock inte med den finaste läggningen men det kommer kanske nästa gång :)