Svenskt avel och sportchampionat

I dag startade årets upplaga av Svenskt avel och sportchampionat på Flyinge. Det är de absolut bästa unghästarna i Sverige som lyckats kvala och kommer dit för att tävla.
Jag läste nyss på ridsports hemsida om de treåriga hopphästarna som gick sitt kval i dag. Det var ett rekordlitet startfält på bara 16 hästar.
Ska erkänna att jag i den stunden började tänka tillbaka på när vi deltog, för 7år sedan.

Vi hade köpt en ettårig halvblodshingst e. Non Stop R- Irco Marco för att ha som sällskap till min första uppfödning. Hästen heter Never Stop. Vi köpte honom osedd för en billig peng och säljaren körde ner honom från Västerås.
Han var min och Gabbes första unghäst som vi skulle utbilda. Det är en fantastisk häst som har ett så underbart psyke. Den absolut bästa "första unghäst" man kunde ha!
Givetvis visade vi honom på treårstestet och där förvånade han oss lite genom att hoppa till sig ett diplom, han blev dessutom klass 1 i gångarter. Det var helt galet roligt och vi kände oss väldigt stolta. När framgången lagt sig lite insåg vi att han kvalat till Championatet på hösten och vi funderade länge fram och tillbaka om hurvida vi skulle "våga" åka. Vi var ju lite rädda för att göra bort oss. Men tillslut bestämde vi oss för att ta chansen.
En bil med husvagnen och en bil med trailern åkte jag, Gabbe, pappa och en stallkompis ner till Flyinge. Det var en otroligt häftig känsla att få ha med sin egen häst och ställa in i tävlingsstallet där alla andra fina hästar stod.
Dagen därpå var kvalet och det var 64 hästar som skulle bli tio!. Never hoppade bra och stabilt och vi fick ett bra omdöme från domaren. När alla 64 hästar var visade skulle de överlägga och bestämma vilka tio som skulle gå till final. Det var en lång väntan och givetvis var man förväntansfull och nervös. När de sedan ropade upp finalisterna var Never en av dem!! Jag glömmer aldrig den känslan och glädjen jag fick i kroppen när de ropade upp hans namn:-)
Finalen var redan dagen därpå och det var ett par hästar som visade en del trötthet i språnget. Never däremot lade in en till växel och hoppade ännu bättre, stabilt och teknikmässigt perfekt. Vi var så nöjda med hans prestation. När alla de tio hästarna var visade ropade domarna upp de sex främsta att komma in i ridhuset. Never var en av dem!! Sedan ropade de upp de placerade från sjätte plats och framåt. När det bara var två kvar hade de fortfarande inte ropat upp Never och för en sekund tänkte jag att vi gått in av misstag... Men nej, de ropade upp Never Stop sist för HAN VANN!!!
Vår fantastiska fina treåring vann med betyget 10,0 och vi var helt stumma!
Jag och min syster - 19 och 21år gamla kom ner med vår "postorderhäst" och vann! Det är en känsla jag aldrig kommer glömma och antagligen aldrig kommer få uppleva igen.

Shit jag ryser i hela kroppen när jag skriver det här, men jag känner mig också så himla STOLT!